Perspektiv

Ang lagrådets remiss om datalagringsdirektivet

Många kritiska remissvar men också en del positiva, i form av bla Polisen, Säpo, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Att brottsbekämpande myndigheter agerar remissinstanser gällande ett direktiv som främst handlar om brottsbekämpning, det har jag inget problem med – det är ju också just statliga, brottsbekämpande myndigheter som ska ha rätt att vid brottsmisstanke få ut informationen som lagras. Tvångsdatalagringen ska ses som ett förbyggande av grov kriminalitet.

Men varför i helvete är då IFPI och Antipiratbyrån remissinstanser? Privata organisationer med särintressen. Som båda har en stor del i The Pirate Bay-målet att göra. Som båda är medlemmar i upphovsrättsfrämjande organsiationer. Varför ska lagrådet skicka ut ett direktiv som handlar om förebyggande av grov brottslighet, på remiss till instanser som inte har med bekämpning av grov brottslighet att göra? Varför ska de över huvud taget ha någonting att säga till om, när direktivet menar att det endast är brottsbekämpande myndigheter som kommer ha rätt att begära ut informationen som lagras?

En ändamålsglidning är att vänta. Var så säkra. Varför skulle annars sådana här organisationer få agera remissinstanser? IFPI skriver så här:

Leverantörernas lagring av trafikuppgifter är en nödvändighet för att brottsbekämpande myndigheter på ett effektivt sätt skall kunna utreda brottslig verksamhet på bl a Internet. En korrekt implementering av detta direktivet kommer därmed att utgöra en viktig grund och förutsättning i IFPIs fortsatta arbete med att agera mot de som kränker våra huvudmäns rättigheter på Internet. IFPI anser att det är mycket viktigt att implementeringen av direktivet om trafiklagring (2006/24/EG) även tar höjd för en framtida implementering av det s k enforcement-direktivet (dir 2005/48/EG) förutsatt implementeringen sker på ett sådant sätt att upphovsrättsinnehavare ges möjlighet att ta del av abonnentuppgifter och eventuellt även trafikuppgifter. En implementering av enforcement-direktivets artikel 8 skulle kunna bli verkningslös för det fall en leverantör kan göra gällande att de endast behöver lämna ut trafikuppgifter till brottsbekämpande myndigheter och därmed exempelvis inte till upphovsrättsinnehavare.

Kort sagt: De vill att regeringen överimplementerar och verkställer en datalagringslag som även tillåter privata organisationer att hämta ut abonnentuppgifter och även trafikuppgifter (!). Det är så sjukt att jag kräks över tangentbordet. Det är så långt ifrån den ram som utgör en demokratisk rättsstat. Att de ens får agera remissinstans är gränsöverskridande. Och det värsta är att vi kommer få se en ändamålsglidning, att datalagringslagen kommer användas för att även jaga fildelare – inte enbart för att förebygga grov kriminalitet och terrorism som direktivet är ämnat för.

Och om det nu blir så, då tänker jag se till att snarast skaffa en buffert och fly landet. Inte för att jag finner det viktigt att folk ska kunna fildela ostört, nej, jag tänker fly undan vidriga politiker som saknar all respekt för medborgarätter, grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, samt demokratiska grundvärden. Nu kan man aldrig veta säkert, men bara det faktum att IFPI och Antipiratbyrån står med som remissinstanser i ett sammanhang där de inte ska finnas – det talar om att något galet är på väg att hända. Skulle det mot förmodan bli som så att datalagringsdirektivet implementeras som sig bör (eller ja, egentligen borde det inte implementeras över huvud taget) så lär skärpningar av Ipred-lagen komma. Sedan står både Ipred2 och ACTA vid hörnet och väntar på att få förgripa sig ytterligare på vårat svenska rättssamhälle.

Det är ju en sak att säga att man kartlägger alla medborgares tele- och internetkommunikation för att brottsbekämpande myndigheter lättare ska kunna motverka grov brottslighet och terrorism – en helt annan att säga att det är för att enskilda kulturarbetare och privata organisationer/bolag ska kunna bedriva civilrättsliga processer mot enskilda medborgare vid misstanke om illegal fildelning. Jag hoppas också att regeringen inser det absurda med detta. Och i den bästa av alla världar att de inser att tvångsdatalagring aldrig bör införas, då det är en verkningslös åtgärd som i allmänhet kommer innebära enorma och onödiga ekonomiska kostnader men i synnerhet ovärderliga förluster gällande medborgarrättigheter, grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, samt demokratiska grundvärden.

Den dag då enskilda kulturarbetare och privata organisationer/bolag får tillgång till hela befolkningens användaruppgifter och information om deras tele- och internettrafik – då har vi ingen demokrati längre, då har vi ingen traditionell rättsstat: Då har vi korporativism och därmed förlorat vår identitet och värde som medborgare. Vi kan vara där redan i höst.